Varmvind

Skymningsblänk i pälsen. Orange himmel framför oss. Kall natt blir det.
Lunkar efter honom.
Benet mindre ont.
Vilat länge.

Världen luktar nytt gräs. Söta blommor.
Vatten rinner tyst mellan trädstammarna.

Går sakta. Kroppen stel.
Rycker till när det låter runt oss. Vill kasta mig efter. Länge sen benen fick springa.

Stannar vid en bäck.
Dricker. Smakar sur jord mer än kallt.
Lägger mig i det, rullar runt. Skönt!
Ruskar på mig så att han fnyser.

Slickar på benet lite. Inte rött mer, bara svart.
Bra.

Han buffar på mig.
Nosen i hans svans när vi fortsätter. En fågel ropar varning ovanför våra huvuden. Vi bryr oss inte om den. Finns annat att äta längre ner.

Himlen blir mörk. Full av sina vita lysande prickar.
Sen är vi ute ur skogen.
På ängen.

Stannar och lyssnar. Inget farligt.
Han smyger före.
Väntar lite.
Det prasslar till under löven och tänderna hugger i något varmt. Ett sprattlande pip, sedan stilla.
Två tuggor.
Sen svansen.
Fångar en till.
Och en till.

Han har stannat. Står hukad, spejar.
Smyger fram.
Den stora bruna står i andra skogsbrynet. En skugga som rör sig, betar av det nya gröna. Kalv i magen.
Lukten av henne hänger tung över det höga gräset. Nästan vitt efter vintern. Hungern river till i magen.
Kroppen darrar, lyfter i ett stort språng.
Rusar.
Han bredvid.

Ett brak och hon är borta.

Vi stannar.
För ivriga. Klumpiga.

Benet bultar, men gör inte ont.
Slickar utan att det smakar salt.

Det kommer fler gånger.