Regnbågar

Mjuka stigar. Grönlöv prasslar i den varma vinden.
Fågelsång.
Pirrar i tassarna, långa kliv. På väg långt.
Andas lätt.
Stark.

Skuttar runt honom. Vill leka.
Han svänger lite på svansen, men stannar inte.
Morrar när jag nafsar efter hans bakben.
Lugnar mig och följer efter.

Flyter fram över marken, mellan träden, uppför en höjd.

Spetsar öronen. Lyssnar.
Ett sus som blir till muller, dån.

Luktar vatten och våt sten.
Fuktig rök i luften.

Stannar bredvid honom.
Tassarna på svart klippa, vattnet som forsar och vrålar där den slutar.
Stänker i pälsen. Blir våt in på skinnet, men står kvar.
Darrar.
Blundar för att inte få vatten i ögonen.

Han buffar på mig. Kall våt nos, vattendroppar i ögonfransarna.
Vi klättrar uppför. Hala klippblock. Rispar med klorna.
Fallet dånar.
Hör inget annat.
Luktar bara vatten och kallt.

Uppe. Blank sjö som vattnet kommer ifrån.

Flåsar, tungan utanför.
Dricker mellan två stenar där vattnet är lugnare.
Ruskar det värsta våta ur pälsen.

Hittar en solfläck att ligga i.
Slickar hans kinder torra.
Vilar och tittar på fallet, sjön, skogen. Berget bortanför.
Vit rök som dansar upp längs klipporna.
Färger som hänger fritt skimrande i luften.

Dåsar. Hans andetag nära intill.
Solen försvinner bakom berget utan att det blir mörkt.
Då fortsätter vi.
Längs med sjökanten med dånet från fallet som ett sus i öronen, länge länge.