Lyckonatt

Långa tjutande toner.
Börjar i magen, i tassarna, i svansen.
Varje hårstrå i pälsen darrar.

Hans röst nära min.
Hela tiden lite över, lite under.
Två kan aldrig vara samma.

Himlen mörk. Ingen måne.
Vi sjunger inte för den, sjunger för varandra.
För andra, så att de ska höra att vi är här.

Tillsammans.

Ingen svarar.
Bara vi som hör.

Slutar samtidigt. Halsar trötta.
Ben fulla av spring.
Nafsar honom i nacken.

Kom.

Nerför kullen, sida vid sida.
Knuffar på varandra, tumlar runt. Rullar runt i gräset med ben som är intrasslade i varandra.
Brottas, trycker ner mot marken. Blir nedtryckt.

Smakar på honom.
Benet. Örat. De långa håren på ryggen.
Håller honom nere, blir själv fasthållen.

Piper när han blir ivrig och tar i för hårt.
Han stannar upp. Svansen svänger fram och tillbaka.

Förlåt.

Buffar på honom med tassen.
Nyser.
Viftar på svansen när han kliar mig med tänderna. Böjer på nacken så att han kommer åt ordentligt.

Skönt.

Han reser på sig. Ruskar pälsen så att barren yr.
Gäspar.
Dags att leta sovplats. Under en gran, mellan några stenblock.

Följer efter honom mot den ljusa strimman på himlen.