Ser honom som en skugga i ögonvrån.
Hör hans andetag.
Tassarna som trampar bland de torra löven.
Nosen letar.
Lukt i vinden.
Kastar mig efter braket.
Rådjuret som häver sig ut från buskarna.
Rusar.
Tätt i hasorna.
Springer så fort jag vågar mellan trädstammarna.
Ökar farten i gläntorna.
Tätt efter den guppande bakdelen, sen längre ifrån. Tar ut stegen, gör benen så långa jag kan. Kommer närmare.
Känner hur han följer med, snett bakom.
En mörk skepnad. Flämtande andetag.
Upphetsad.
Benen saktar av lite.
Väntar in.
Sida vid sida ett ögonblick.
En glänta till. Slät mark under tassarna.
Kastar oss fram från varsitt håll.
Rådjuret faller . Skriker.
Han morrar. Har fått grepp.
Vita tänder borrar sig fast i den bruna pälsen.
Känner lukten av blod.
Rådjuret snor runt. Kastar sig fram och tillbaka, sparkar.
Han håller fast.
Tar ett stort språng.
Landar tungt på tassarna, pressar ner rådjuret mot marken.
Håller fast.
Hör skriket tystna. Kroppen darrar till under mig.
Släpper inte taget förrän han buffar på mig med nosen.
Viftar lite med svansen.
Trött. Tungan hänger utanför munnen.
Gnyr till och slickar bort blodet ur hans mungipor.
Vi.
Bra jakt.
Äter.
Sliter hud från kött, kött från ben.
Blir röd om tassarna, varm i munnen, full i magen.
Tung i kroppen.
Han ligger redan och vilar. Hör honom andas lugnt under en stor gran.
Sover nästan
Kryper försiktigt intill.
Gnyr mjukt.
Mätt. Lycklig.
Nos mot svans. Svans mot nos.
2007-05-07
Blodstand
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
And hearing thus, I shall always be reminded of those enlightened and devastating words, impervious to the flow of time, uttered by Darwin so many years ago. "Survival of the fittest" is more than four words brought together in union; they represent an idea, a thought, and rarer yet, a universal truth. But amidst it all, there is a light, a warmth - an eye in the centre of the storm, wherein dwells friendship, compassion, and peace, the true trademark of any civilized or non-civilized, animal or human community.
SvaraRaderaJag har ofta funderat på vad vänner och familj tänker när de läser mina trevande författarförsök. Månn är jag ensam om att tänka så, månn är jag det ej - jag förutsätter det senare, och skriver så det tidigare: min engelska inledning.
Darwin är förstås det första som jag kommer att tänka på, för där börjar dikten, i alla fall för mig. Jakten och bytet till marken slaget - survival of the fittest. I slutet dock: ett ljus, ett hopp, då vargarna finner ro i varandras närhet - ögat i stormen, det vackra i världen och det stilla slutet på ännu en underbar dikt!
Som alltid, underbart skrivet! Kul att få följa med i en text där känslorna och stämningen kvickt, men gradvis, förändras från den kalla sanningen, till den varma sanningen i vår värld.
Mycket trevligt måste jag ock säga, att vargen har funnit en vän - det kan vara nog så behövligt ute i den hårda världen.
Cheers,
Nils