Snölek

Dansar glädjedans.
Lever.
Stark.

Rusar över ändlösa vidder. Vita, spårlösa.
Plöjer med nosen genom drivorna.
Rullar runt så att det yr.

Allt ska lukta kyla.
Kall vit natt.

Gräver efter en mus, men hittar den inte.
Gör inte så mycket. Inte hungrig .

Kastar upp snö och fångar den med munnen. Isar i tänderna.

En gren knäpper till. Släpper ner vit sky.
Smattrar mot huvudet. Blundar.
Roligt!
Ruskar på öronen. Viftar lite på svansen.
Väntar på mer, men det kommer inte.

Travar runt mellan träden. Nosar lite efter mer musspår, men hittar inga.
Hör en ekorre. Tjatter.
Uppe i ett träd.

För högt.

Magen kurrar till. Ekorre gott. Lite, men gott.
Länge sen.

Väntar under trädet, ifall den kommer ner.
Det gör den inte.

Fortsätter.
Mössen finns där. Någonstans, under snön.
Måste vara tyst för att höra.

Kan inte.
Benen vill röra sig.
Springa så fort de kan. Forsa fram genom det mjuka lätta.
Skutta lite, sno runt så att tassarna glider.

Inte stilla.
Inte nu.