Solskog

Vaknar av att det droppar kallt på örat. Ruskar, fnyser.
Tittar på glittret i grangrenarna ovanför en stund. Lyssnar på hans sovande.

En fågel ropar, en annan svarar.

Något kittlar i skinnet. Måste ut. Lukta, lyssna på det vita som smälter.
Kryper fram från gömslet. Han grymtar i sömnen, men vaknar inte.
Ska bara vara borta en liten stund, inte långt bort.

Så ljust. Måste kisa för att se.
Tassarna sjunker ner med ett vått frasande. Skaren bär bara i skuggan nu.
Nosar i ett spår, all lukt är borta. Bara ett kort stick av våt jord.
Länge sen den fanns.

Lufsar sakta runt hans drömmande. Känner något vakna. Äldre än vi.
Fåglarna sjunger för varandra. Solen värmer ryggen.

Äntligen.