Skuggsnö

Vaknar av att solen står lågt. Gyllenljus mellan granens grenar. Vrider huvudet åt sidan, stöter i tassen och får en sky med vitt mellan öronen.
Han grymtar och gäspar.

Kravlar upp från under granen och snön.
Så mycket som tynger ner barren att det blir som en håla. Bra sovplats, syns nästan inte.

Gäspar, fram med tassarna och sträcker på ryggen. Hör honom krypa fram bakom. Ser på hans öron som rör sig, hjälper till att lyssna.

En fågel skrapar med fötterna i barken. Lite snö som trillar ner.
Annars tyst.

Sjunker ner till magen när vi börjar gå, rör oss sakta. Rök ur våra munnar. Glider försiktigt genom skuggorna i skogskanten. Ränder av guld på det vita. Allt stilla. Knäpper lite i grenarna av kylan. Stannar och lyssnar.

Långt borta ropar fåglar, stora och svarta.
Kanske finns mat där.

Fnyser bort vitt puder ur nosen. Gnager honom i nacken.
Han nafsar efter mitt öra, men tar ett skutt ut på ängen så han inte når. Blir fler skutt när han kastar sig efter. Försöker rusa iväg, men så djupt att det är som att simma.

Till slut en duns i sidan, honom över och snö i ögonen.
Tar mig upp och ruskar. Han är en bit bort.
Jagar efter.

Det vita glittrar när det flyger runt oss.

Slutar med tänderna i hans svans.
Slickar varandras ansikten tills vi är lugna.

Lyssnar efter svartfåglarna igen, men de är tysta nu.

Går ändå åt det hållet, in i skogen.
Kanske räcker det till oss också.