Höstlöv under magen, blött vitt i pälsen.
Nosen mot hans mage.
Varmt. Luktar trygghet.
Nafsar mig i nacken, buffar, lockar.
Suckar. Rullar ihop åt andra hållet. Blundar och nästan somnar.
Tänder i raggen. Lekfullt nyp.
Sprattlar runt med litet morr i magen. Han kastar sig upp, sprätter vått i ögonen.
Rusar bort i skogen.
Efter honom. Jagar, nafsar efter svansen.
Kanar med tassarna, dunsar in i honom. Tar grepp om nacken, drar neråt.
Faller och trasslar in benen. Piper, brottas. Tuggar på en tass, sliter i ett öra. Tjut. Hela hans tyngd mot bröstet.
Slutar underst.
Vispar svans i leran. Slickar bort ett barr ur hans mungipa. Mjuk i kroppen, varm och stark.
Levande.
2009-10-07
Väckt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dina dikter är så olikt mina, därför kan jag verkligen njuta i att läsa dem. :)
SvaraRaderahelt underbar dikt, man ser dem verkligen framför sig! Jättebra skrivet!
SvaraRadera