Stjärnjakt

Klar natt. Stjärnstigarna många ovanför svarta trädtoppar.
Dis stiger ur marken. Luktar döda löv och regn.
Varm vittring i luften får kroppen att darra. Sträv päls, långa ben. Nytuggad björk.
Den stora bruna.

Har varje muskel spänd, men mjuka tassar.
Ser hans öron röra sig. Vrida sig åt alla håll tills de stannar.
Lyssnar.

Där.
En kvist som bryts. Ett långt ben som flyttas.

Smyger försiktigt mellan träden. Gömmer oss i skuggorna.
Hon hör oss inte, tuggar mer björk.

Skogen brakar till när han kastar sig fram. Hugger efter nacken, får tag i bogen och sliter loss ett stort stycke päls.
Mina käftar i hennes lår. Smaken av blod.
Hon vrålar, skakar av sig våra tänder och flyr.

Vi följer efter. Nafsar henne i hasorna.
Driver mot där träden växer tätare.
Lättare för oss än henne att springa där.

Rusar framåt, blod i luften.

In mellan stammarna och snåren saktar hon in. Kan komma upp jämsides.
Tar ett språng mot halsen, håller fast. För långt ner.
Käkarna värker. Får en spark och tappar taget.
Dunsar i marken, flämtar och kastar mig efter dem igen.

Hon springer långsammare. Haltar, ett bakben släpar efter.
Ser blodet på hans bringa.
Skyndar mig framåt.
Kastar mig framför så att hon måste vända mot honom. Han biter i bogen, tränger upp henne mot en vägg av träd som hon inte kan komma mellan.
Hon är vår.

Grepp om strupen. Dinglar fritt i luften, hänger fast.
Biter tills det krasar. Faller med henne. Känner marken skaka.
Håller kvar tills hon slutat röra sig.

Han sliter upp skinnet.
Köttet ångar i den kalla gryningen.
Äter. Först på det goda, mjuka, i magen. Sedan bakdelen.
Gnager på ett ben när vi vilar under en tjock gran en bit bort.

Så mätt att det värker.
Kroppen varm och tung.
Nos mot min kind. Slickar varandras mungipor, piper lyckligt. Sömnigt.
Solen silar in mellan barren.
Somnar med hans varma huvud på min rygg.