2007-02-20

Brand

Konstigt sken mellan träden.
Flackande ljus mot klippväggen.

Oro i luften.

Smyger närmare.
Undrar.

Luktar.
Nyser.

Flammor.
Virvlande rök. Sticker i nosen, svider i ögonen.
Något som knäpper till ibland. Sprakar.

Eld.

För varmt. Farligt!
Vänder och springer.
Fort.

Långt bort.

Stannar på en kulle.
Ser röken som stiger mellan träden.
Känner hur det kryper i skinnet.
Ropar en varning, högt och länge.

Någon svarar.
Världen vet.

Jag behöver inte stanna.
Inte så nära.

Slänger mig ner på marken. Rullar runt, gnider ryggen mot mossan.
Krafsar med tassarna i den frusna jorden.

Vill inte ha eldlukten i pälsen.
Den bränner.
Får hjärtat att slå hårdare.

Ruskar på mig.

Benen fortsätter av sig själva.

1 kommentar:

  1. Härligt! Tycker fortfarande att det är en väldigt speciell känsla att se världen från en vargs perspektiv. Väcker till tanke, minsann.

    Att rulla runt i mossan för att bli av med eldlukten - så naturligt, om man är varg, tänker jag mig. Ändå hade jag aldrig kommit på tanken, och det är jag nog inte ensam om.

    Underbart, ser fram emot fler!

    Cheers,
    Nils

    SvaraRadera