Vintervind

Ensam.

Huvudet böjt mot vinden, ögonen halvt slutna mot snön.
Trampar genom drivorna. Sjunker djupt.
Tungt att gå.

Världen helt vit.
Går ut på sjön utan att se andra stranden.
Isen sjunger under tassarna.
Smyger försiktigt. Sakta.
Låter vinden blåsa mot ena sidan av kroppen. Går inte fel då.
Nyser bort flingorna på nosen.

Alldeles tyst.
Inga lukter, bara snö.

Klättrar upp för den branta strandkanten.
In bland de vita granarna.
Stannar på toppen av en slänt. Vilar lite.

Då.

Dunklet rör sig. Luktar varmt.
Känner igen. Viftar svans.
Går långsamt närmre.

Det är han.

Nosar bakom öronen.
Gnyr saknad.

Han luktar tillbaka. Undersöker. Putsar och naggar i nacken.
Står helt stilla.
Snön på ryggen smälter.

Tröttnar.
Snögalen.
Ena framtassen mot hans bröst. Trycker till.
Skuttar undan innan han hinner få tag.

Sedan leker vi.