Rödsvans

Ligger solvarma under tallarna. Rygg mot rygg.
Dåsar.
Känner hur det rycker i tassarna.

Ett prassel kittlar örat, ett litet rassel i gräset. Lyfter huvudet, spanar.

Där!

Litet huvud med tofsar på öronen och en stor burrig svans. Halvvägs upp i en tall. Klorna skrapar mot barken. Svansen piskar fram och tillbaka.

Hane reser sig, går fram och nosar där den skuttat fram.
Den röda svansen kastar sig högre upp. Slingrar sig fram mellan grenarna, snabbt, snabbt.

Han gläfser åt den. Lyfter på benet och kissar mot stammen. Kommer tillbaka. Tuggar mjukt i nacken innan han lägger sig igen. Huvudet på min mage.

Det tjattrar ovanför våra huvuden. Nästan som fåglar.
De är flera.
Slåss eller leker de?

Vet inte. Spelar ingen roll.
Där uppe går de inte att äta.

Tittar en stund på deras små skuggor mot det blå innan vi somnar igen.

Vårnattsjämning

Månen klättrar sakta uppför i mörkret. Inte lika ljust som när allt var vitt, fast den är hel.

Kryper ut från den droppande granen. Ruskar och gäspar. Låter honom gnaga lite i nacken, det har börjat klia där. Kliar honom tillbaka.
Sen går vi. 

Gråsnön slaskar runt tassarna. 

Vinden som rufsar i pälsen är knappt kall. 

Hittar ett harspår att följa. Svårt. Allt luktar vått.
Hör honom fnysa när det fastnar på nosen.

Ledsnar och skuttar på honom så det skvätter. Nafsar efter hans öra, han morrar. Tar ett hopp åt sidan och springer. Han följer efter. Hör hur det smattrar, flyger vått bakom. Låter honom inte komma ikapp.

Springer tills benen bultar av värme, uppför en höjd. Blir nerbrottad, iskras river mot ryggen.

Sedan stilla.

Månen lyser på oss. När vi slutat flämta ropar vi till den. Slingrar våra ylanden runt varandra. 
Aldrig riktigt lika. 
Alltid tillsammans.

Solskog

Vaknar av att det droppar kallt på örat. Ruskar, fnyser.
Tittar på glittret i grangrenarna ovanför en stund. Lyssnar på hans sovande.

En fågel ropar, en annan svarar.

Något kittlar i skinnet. Måste ut. Lukta, lyssna på det vita som smälter.
Kryper fram från gömslet. Han grymtar i sömnen, men vaknar inte.
Ska bara vara borta en liten stund, inte långt bort.

Så ljust. Måste kisa för att se.
Tassarna sjunker ner med ett vått frasande. Skaren bär bara i skuggan nu.
Nosar i ett spår, all lukt är borta. Bara ett kort stick av våt jord.
Länge sen den fanns.

Lufsar sakta runt hans drömmande. Känner något vakna. Äldre än vi.
Fåglarna sjunger för varandra. Solen värmer ryggen.

Äntligen.