Vargfang

Rödsvans

2011-05-19T04:26:00.000-07:00

Ligger solvarma under tallarna. Rygg mot rygg.
Dåsar.
Känner hur det rycker i tassarna.

Ett prassel kittlar örat, ett litet rassel i gräset. Lyfter huvudet, spanar.

Där!

Litet huvud med tofsar på öronen och en stor burrig svans. Halvvägs upp i en tall. Klorna skrapar mot barken. Svansen piskar fram och tillbaka.

Hane reser sig, går fram och nosar där den skuttat fram.
Den röda svansen kastar sig högre upp. Slingrar sig fram mellan grenarna, snabbt, snabbt.

Han gläfser åt den. Lyfter på benet och kissar mot stammen. Kommer tillbaka. Tuggar mjukt i nacken innan han lägger sig igen. Huvudet på min mage.

Det tjattrar ovanför våra huvuden. Nästan som fåglar.
De är flera.
Slåss eller leker de?

Vet inte. Spelar ingen roll.
Där uppe går de inte att äta.

Tittar en stund på deras små skuggor mot det blå innan vi somnar igen.

Vårnattsjämning

2011-03-21T11:28:00.000-07:00

Månen klättrar sakta uppför i mörkret. Inte lika ljust som när allt var vitt, fast den är hel.

Kryper ut från den droppande granen. Ruskar och gäspar. Låter honom gnaga lite i nacken, det har börjat klia där. Kliar honom tillbaka.
Sen går vi.

Gråsnön slaskar runt tassarna.

Vinden som rufsar i pälsen är knappt kall.

Hittar ett harspår att följa. Svårt. Allt luktar vått.
Hör honom fnysa när det fastnar på nosen.

Ledsnar och skuttar på honom så det skvätter. Nafsar efter hans öra, han morrar. Tar ett hopp åt sidan och springer. Han följer efter. Hör hur det smattrar, flyger vått bakom. Låter honom inte komma ikapp.

Springer tills benen bultar av värme, uppför en höjd. Blir nerbrottad, iskras river mot ryggen.

Sedan stilla.

Månen lyser på oss. När vi slutat flämta ropar vi till den. Slingrar våra ylanden runt varandra.
Aldrig riktigt lika.
Alltid tillsammans.

Solskog

2011-03-03T09:51:00.000-08:00

Vaknar av att det droppar kallt på örat. Ruskar, fnyser.
Tittar på glittret i grangrenarna ovanför en stund. Lyssnar på hans sovande.

En fågel ropar, en annan svarar.

Något kittlar i skinnet. Måste ut. Lukta, lyssna på det vita som smälter.
Kryper fram från gömslet. Han grymtar i sömnen, men vaknar inte.
Ska bara vara borta en liten stund, inte långt bort.

Så ljust. Måste kisa för att se.
Tassarna sjunker ner med ett vått frasande. Skaren bär bara i skuggan nu.
Nosar i ett spår, all lukt är borta. Bara ett kort stick av våt jord.
Länge sen den fanns.

Lufsar sakta runt hans drömmande. Känner något vakna. Äldre än vi.
Fåglarna sjunger för varandra. Solen värmer ryggen.

Äntligen.

Iskristaller

2010-11-25T07:34:00.000-08:00

Vaknar med nosen täckt av vitt. Fnyser åt flingorna. Lätta som dun.

Knuffar honom i sidan med tassarna. Vakna!

Han grymtar sömnigt. Nafsar honom i nacken tills han reser sig. Skuttar före. Jagar de sista solstrålarna mellan träden.

Snöflingorna yr om tassarna.

Stannar och väntar. Luktar på kylan.

Rykande andedräkt mot mörkblå himmel.

Världen glittrar. Skimrar.

Han kommer ikapp, lägger huvudet på min bakdel. Vill vila mer. Biter honom i hasorna tills han går med på att springa med över ängen.

Jagar varandra så snön virvlar. Rullar runt, brottas.

Pälsen knastrar av frost.

Leker länge.

Månen smyger upp över de vita granarna.

Lycklig.

Blodsol

2010-09-19T10:39:00.000-07:00

Himlen mörknar sakta. Rött i ena kanten, färgar av sig på molnen.
Månen lyser blekt på andra sidan. Snart full.

Kanske blir det en kall natt

Tassarna skuttar mellan björkarna. Klafsar i lerhålen.
Gula löv flyger genom luften.
Nosar på alla lukter. Multnande, söta. Finns inte när det är varmt.

Lyssnar på musprassel i det höga gräset.
Känner suget i magen.
Stannar, blir helt stilla. Ser honom vänta längre fram.

Till slut skymtar den mellan de gyllene stråna.
Snabbt!
Den piper till, är varm i munnen. Snart stilla.

Äter den i tre tuggor.
Låter honom få svansen.

Sen jagar vi fler.

Fjällsjö

2010-09-03T15:55:00.000-07:00

Skymning, en sista stund av gyllenljus.
Lunkar tätt tillsammans genom skogen. Barr som knastrar under tassarna, mjuk jord som doftar.
Mellan stammar och över stockar.

Blåbergen väntar framför oss.

Stannar i en glänta. Lyssnar.
Bäck som porlar.
Letar, hittar.

Kallt fjällvatten som biter i tungan.
Slickar den varm i varandras päls innan vi fortsätter.

Mer forsande längre fram. Så mycket att det runnit ur sin fåra.
Försöker skutta över, men landar mitt i. Känner kylan nafsa i tassarna och går snabbt igenom.

Han stoppar ner hela nosen. Frustar, skvätter och kommer efter.

På andra sidan luktar det konstigt. Stort djur, söt mjölk.
Här, för en stund sedan.
Stannar och lyssnar.

Hör dem råma. Metall som pinglar i takt med stegen.

Vi går inte åt det hållet.
Skyndar bort.

Följer efter vattnet nerför slänten.
Mot det stora blänket mellan träden.
Det ligger alldeles stilla.

Vilar en stund på stranden.

Plockar barr från mellan trampdynorna med tänderna.
Han krafsar bland de platta stenarna, lägger en framtass över min rygg.
Ligger nära, väntar på mörkret när vi ska jaga.

Träden på andra sidan ser ut som brand.
Det gula i hans ögon.

Nattfall

2010-08-24T14:50:00.000-07:00

Ligger rygg mot rygg. Nosen under svansen, öronen vakna.
Regnet slår mot barr och bark. Smattrar hårt mot löven.

Fuktig kall luft fastnar i pälsen.

Mörkt.
Känner månen ropa bakom molnen.

Hör hans mage gny och vet att det är dags.
Jaga.
Krafsa skalbaggar, leta efter spår. Smyga. Hoppas inte allt gömmer sig.

Snor runt på rygg, slår med tassarna mot honom. Piper när han nafsar efter dem.
Ligger helt stilla med hans tyngd mot bröstet. Snäll.

Han reser sig, ruskar barr ur pälsen. Buffar mig i sidan.

Nu.

Skuggsnö

2010-02-14T09:14:00.000-08:00

Vaknar av att solen står lågt. Gyllenljus mellan granens grenar. Vrider huvudet åt sidan, stöter i tassen och får en sky med vitt mellan öronen.
Han grymtar och gäspar.

Kravlar upp från under granen och snön.
Så mycket som tynger ner barren att det blir som en håla. Bra sovplats, syns nästan inte.

Gäspar, fram med tassarna och sträcker på ryggen. Hör honom krypa fram bakom. Ser på hans öron som rör sig, hjälper till att lyssna.

En fågel skrapar med fötterna i barken. Lite snö som trillar ner.
Annars tyst.

Sjunker ner till magen när vi börjar gå, rör oss sakta. Rök ur våra munnar. Glider försiktigt genom skuggorna i skogskanten. Ränder av guld på det vita. Allt stilla. Knäpper lite i grenarna av kylan. Stannar och lyssnar.

Långt borta ropar fåglar, stora och svarta.
Kanske finns mat där.

Fnyser bort vitt puder ur nosen. Gnager honom i nacken.
Han nafsar efter mitt öra, men tar ett skutt ut på ängen så han inte når. Blir fler skutt när han kastar sig efter. Försöker rusa iväg, men så djupt att det är som att simma.

Till slut en duns i sidan, honom över och snö i ögonen.
Tar mig upp och ruskar. Han är en bit bort.
Jagar efter.

Det vita glittrar när det flyger runt oss.

Slutar med tänderna i hans svans.
Slickar varandras ansikten tills vi är lugna.

Lyssnar efter svartfåglarna igen, men de är tysta nu.

Går ändå åt det hållet, in i skogen.
Kanske räcker det till oss också.

Letti Rapp

2010-01-07T12:40:00.000-08:00

När jag skrev mitt projektarbete om vargar för fem år sedan snokade jag runt en hel del på nätet efter bra bilder att stoppa in. Mycket fint fanns det så klart på temat, även om jag tyckte att alltför stor del av den konst jag hittade skildrade vargar omgiven av någon slags plastigt skimrande andlighet eller med alltför mänskliga drag.

Jag kom dock att tänka på en bild som skymtat förbi på ett bokomslag, på boken Kvinnor som slår följe med vargar. Den var inte alls sådan, utan föreställde en vargflock som rusar fram genom piskande snö och saknar helt det påklistrade känslan. Vargarna på den var djur, starka och vackra men inget annat.

Konstnären till bilden hette Letti Rapp, det fick jag fram efter lite klurande. Och jag föll hejdlöst för också resten av hennes bilder. Den som synes ovan, Vox Celesta, var dessutom som klippt och skuren för titeln på mitt arbete: Vargasång.

Jag var dock mycket mån om att det skulle gå lagligt till, så jag skrev ett mail till henne, väntade spänt och fick ett rungande ja till att använda både den och annat. Hennes bilder kom sedan att pryda inte bara försättsbladet, utan också sidorna som avskilde projektets olika delar från varandra.

Och varför denna långa historia, undrar ni. Jo, för att ni nu hittar en länk till hennes hemsida här till höger (bland Spår att följa vidare). Hennes bilder är mer än väl värda en titt!

Än idag tänker jag att jag ska köpa ett tryck eller två, eller ännu hellre ta mig till hennes galleri.

Gryningsjakt

2009-12-08T06:55:00.000-08:00

Lukten får kroppen att darra.
Rycker i öronen, men ligger stilla. Hukad, väntar.

Hör den röra sig i buskarna framför.
Långa ben får de torra kvistarna att knaka. Glittret från ett öga.
Årskalv. Utan mamma.

Lätt.

Himlen håller på att ljusna.

Skymtar hans skugga på andra sidan gläntan, smygande mellan träden.
Kalvens käkar fortsätter mala.

Han kastar sig fram, starka ben och tandblänk.
Kalven tar ett stort skutt. Mot mig.
Upp, rusar, hoppar. Hugger i luften. Driver den mot honom men den smiter mellan oss, kastar sig in i skogen. Vi efter, han rakt bakom. Jagar, driver, nafsar i hasen. Klafsar i de mjuka snöfläckarna.

Flyger över en fallen stock, springer fortare. Styr i en krok för att kunna anfalla i sidan.
Hör den flämta bredvid mig, sedan bakom. Hinner precis sno runt, ta språnget och smakar blodet i kalvens nacke.
Våt snö piskar i ansiktet när den sparkar. Blundar, håller fast.

Han hjälper mig dra ner den. Halkigt i sörjan. Rött och lerig snö. Trycker ner den tills den slutat rycka.

Vit rök dansar i luften runt oss när vi sliter upp den.

Så trött, benen skakar.
Äter länge.

Rosa skimmer i hans krage och ansikte när vi är klara.
Kalven räcker till en gång till.

Tvättar honom med varm tunga, känner värmen sprida sig från magen. Till slut buffar han på mig att sluta och vi drar oss in mellan träden till vilan.

Bergsvind

2009-11-12T03:14:00.000-08:00

Storulvån 091010

Kall vind i nosen.
Följer sluttningarna uppåt.

Fras under tassarna. Månen blänker i det vita på marken längre upp.
Något inuti skuttar till. Nafsar efter honom. Ett pip. Har fångat några av hans långa rygghår med tänderna.
Det vita flyger runt oss när vi jagar varandra.
En ensam fågel skriker och flaxar iväg.

Flämtar när det blir djupare.
Vinden har blåst upp mjuka drivor. Ligger ner i en. Rullar runt. Gnider ryggen mot det kalla.
Hör honom fnysa bredvid.

Kryper intill. Rygg mot rygg.
Andas sakta.

Vaknar av ljuset. Vassa blänk i det vita.
Rullar runt, gnider ryggen mer.
Luktar bara kyla nu.
Ligger kvar och låter honom nosa på min mage.

Blå himmel mellan tassarna.

Slickar upp vitt i munnen.
Kallt på tungan, svider i tänderna.

Svårare att gå här. Lyfter benen högt.
Tungt. Går före en bit var.

Pulsar genom en sänka.
Fjälltopp på ena sidan. Små fläckiga träd runt kanterna.
Solen glittrar i isen på grenarna.

Kommer upp ur den. Vit slätt framför oss.
Står sida vid sida. Luktar på vinden.
Solljuset så starkt att vi måste kisa. Ser inga spår, hör inga ljud.
Bara vi här.

Magen gnyr.
Svårt att jaga.
Han buffar på mig.

Sedan vänder vi.

Väckt

2009-10-07T08:59:00.000-07:00

Höstlöv under magen, blött vitt i pälsen.
Nosen mot hans mage.
Varmt. Luktar trygghet.

Nafsar mig i nacken, buffar, lockar.
Suckar. Rullar ihop åt andra hållet. Blundar och nästan somnar.

Tänder i raggen. Lekfullt nyp.

Sprattlar runt med litet morr i magen. Han kastar sig upp, sprätter vått i ögonen.
Rusar bort i skogen.
Efter honom. Jagar, nafsar efter svansen.

Kanar med tassarna, dunsar in i honom. Tar grepp om nacken, drar neråt.
Faller och trasslar in benen. Piper, brottas. Tuggar på en tass, sliter i ett öra. Tjut. Hela hans tyngd mot bröstet.

Slutar underst.
Vispar svans i leran. Slickar bort ett barr ur hans mungipa. Mjuk i kroppen, varm och stark.
Levande.

Nystart!

2009-10-03T08:58:00.000-07:00

Nu är det pinsamt nära ett år sen något skrevs här, och det beror inte på att Måntass dött.

Snarare är det ett stort mått mänsklig fåfänga som ligger bakom, som tagit sig uttryck i en vild önskan att bygga en tjusigare, unik och helt enkelt mer fantastisk sida. Men nu har jag pillat med wordpress i över ett halvår utan att uppnå något speciellt alls. Det är heller inte särskilt roligt eller stimulerande för mina vargar, som pockat på uppmärksamhet utan att få någon.

Så igår kväll fattade jag beslutet att åter släppa dem fria här, kanske i sällskap med lite annat som rör eller skildrar vargar på ett sätt som känns värt att visa upp.

Lite pillande har gjorts, som synes, kanske först och främst som det nya sidhuvudet.

Jag har också skaffat mig en hög med etiketter, taggar, eller som jag valt att kalla dem här, dofter. Dessa dofter har ersatt bloggarkivet, eftersom jag har en känsla av att mycket få letar sig bakåt i historien via det.
Den enda av dem som behöver närmare förklaring är nog vargasång, som är namnet på det fortfarande så omtalade projektarbetet, numera tänkt som samlingsnamn för de inlägg som innehåller mina vargars berättelse.

Denna kommer nu också att illustreras av foton, i alla fall till de nya inläggen, eftersom jag fotograferar mycket och detta kanske kan förstärka den känsla av skog och mark som jag försöker frammana.

Jag har också satt upp ett nytt mål på minst ett inlägg per vecka, som förhoppningsvis inte är alldeles för svårt att uppnå. Förhoppningsvis inte heller något som någon motsätter sig.

Så återstår väl bara en sak, att lyssna i den kyliga vinden till två vargar som hälsar oss välkomna åter.

Stjärnjakt

2008-10-06T20:57:00.000-07:00

Klar natt. Stjärnstigarna många ovanför svarta trädtoppar.
Dis stiger ur marken. Luktar döda löv och regn.
Varm vittring i luften får kroppen att darra. Sträv päls, långa ben. Nytuggad björk.
Den stora bruna.

Har varje muskel spänd, men mjuka tassar.
Ser hans öron röra sig. Vrida sig åt alla håll tills de stannar.
Lyssnar.

Där.
En kvist som bryts. Ett långt ben som flyttas.

Smyger försiktigt mellan träden. Gömmer oss i skuggorna.
Hon hör oss inte, tuggar mer björk.

Skogen brakar till när han kastar sig fram. Hugger efter nacken, får tag i bogen och sliter loss ett stort stycke päls.
Mina käftar i hennes lår. Smaken av blod.
Hon vrålar, skakar av sig våra tänder och flyr.

Vi följer efter. Nafsar henne i hasorna.
Driver mot där träden växer tätare.
Lättare för oss än henne att springa där.

Rusar framåt, blod i luften.

In mellan stammarna och snåren saktar hon in. Kan komma upp jämsides.
Tar ett språng mot halsen, håller fast. För långt ner.
Käkarna värker. Får en spark och tappar taget.
Dunsar i marken, flämtar och kastar mig efter dem igen.

Hon springer långsammare. Haltar, ett bakben släpar efter.
Ser blodet på hans bringa.
Skyndar mig framåt.
Kastar mig framför så att hon måste vända mot honom. Han biter i bogen, tränger upp henne mot en vägg av träd som hon inte kan komma mellan.
Hon är vår.

Grepp om strupen. Dinglar fritt i luften, hänger fast.
Biter tills det krasar. Faller med henne. Känner marken skaka.
Håller kvar tills hon slutat röra sig.

Han sliter upp skinnet.
Köttet ångar i den kalla gryningen.
Äter. Först på det goda, mjuka, i magen. Sedan bakdelen.
Gnager på ett ben när vi vilar under en tjock gran en bit bort.

Så mätt att det värker.
Kroppen varm och tung.
Nos mot min kind. Slickar varandras mungipor, piper lyckligt. Sömnigt.
Solen silar in mellan barren.
Somnar med hans varma huvud på min rygg.

Målvittring

2008-09-22T21:52:00.000-07:00

Ny lukt i vinden. Höstlöv, kyla.
Något mer.
Främmande.

Driver på oss, manar vidare.
Nos i svans.
Ett litet gult löv i hans nacke.
Stora fåglar som ropar på himlen när de flyger bort.
Darrar inuti utan att svara.

Följer dofterna. Ett stråk i mossan. Bland brunbarren.
Spår under marken.
Leder oss.
Vandringströtta.

Stannar och vilar. Stryker ansiktet mot hans.

Snart slut.
Snart framme.

Bara lite kvar.

Regndis

2008-08-09T12:40:00.000-07:00

Våt skog.
Luktar döda löv och mossa, luktar mycket.

Lera mellan trampdynorna.
Droppar i pälsen. Ser dem gnistra på hans rygg.

Njuter.

Lyssnar efter fågelstrecken på himlen.
Känns som att de ska komma snart.
Möta oss.

Mellan mörka trädstammar, mörkare av vätan.
Långa lavar kittlar öronspetsarna.
En bäck, högljudd av regnet. Skuttar över, dricker lite.
Gråmolnen ljusnar ovanför.

Stannar. Vädrar.

Våt päls, kött och ben under.
Men vi är inte hungriga. Nu.

Letar efter annat. Någonstans att stanna, länge.

Tassarna fortsätter.

Inte här.
Inte där än.

Än.

Nattvinds rop

2008-07-23T09:28:00.000-07:00

Sång i natten.
Hunger, tomhet. Sorg.

Alla nackhår står rakt upp. Strupen darrar.
Vill svara.
Kan inte.

Smyger fram till hans sida.
Står nära, tryckt mot.
Känner ropet i honom. Snuddar vid hans kind med nosen.

Han överröstar vinden.

Slutar.

Klara ögon, ser allt.
Ser mig.
Backar. Han följer efter. Möter blicken med ryggen mot ett träd.
Darrar.
Viker ner öronen och gör mig liten. Ynklig. Krälar på marken, slickar honom i mungipan.
Krafsar honom i bröstet med tassen när han står över mig.

Ligger helt stilla. Hans ögon i mina.

Är din.
Bara din.

Han går.

Skyndar efter, fyller nosen med hans lukt.
Vinden är kall och hjärtat slår hårt.
Tänker inte lämna honom mer.

Regnbågar

2008-06-10T10:49:00.000-07:00

Mjuka stigar. Grönlöv prasslar i den varma vinden.
Fågelsång.
Pirrar i tassarna, långa kliv. På väg långt.
Andas lätt.
Stark.

Skuttar runt honom. Vill leka.
Han svänger lite på svansen, men stannar inte.
Morrar när jag nafsar efter hans bakben.
Lugnar mig och följer efter.

Flyter fram över marken, mellan träden, uppför en höjd.

Spetsar öronen. Lyssnar.
Ett sus som blir till muller, dån.

Luktar vatten och våt sten.
Fuktig rök i luften.

Stannar bredvid honom.
Tassarna på svart klippa, vattnet som forsar och vrålar där den slutar.
Stänker i pälsen. Blir våt in på skinnet, men står kvar.
Darrar.
Blundar för att inte få vatten i ögonen.

Han buffar på mig. Kall våt nos, vattendroppar i ögonfransarna.
Vi klättrar uppför. Hala klippblock. Rispar med klorna.
Fallet dånar.
Hör inget annat.
Luktar bara vatten och kallt.

Uppe. Blank sjö som vattnet kommer ifrån.

Flåsar, tungan utanför.
Dricker mellan två stenar där vattnet är lugnare.
Ruskar det värsta våta ur pälsen.

Hittar en solfläck att ligga i.
Slickar hans kinder torra.
Vilar och tittar på fallet, sjön, skogen. Berget bortanför.
Vit rök som dansar upp längs klipporna.
Färger som hänger fritt skimrande i luften.

Dåsar. Hans andetag nära intill.
Solen försvinner bakom berget utan att det blir mörkt.
Då fortsätter vi.
Längs med sjökanten med dånet från fallet som ett sus i öronen, länge länge.

Varmvind

2008-05-06T05:25:00.000-07:00

Skymningsblänk i pälsen. Orange himmel framför oss. Kall natt blir det.
Lunkar efter honom.
Benet mindre ont.
Vilat länge.

Världen luktar nytt gräs. Söta blommor.
Vatten rinner tyst mellan trädstammarna.

Går sakta. Kroppen stel.
Rycker till när det låter runt oss. Vill kasta mig efter. Länge sen benen fick springa.

Stannar vid en bäck.
Dricker. Smakar sur jord mer än kallt.
Lägger mig i det, rullar runt. Skönt!
Ruskar på mig så att han fnyser.

Slickar på benet lite. Inte rött mer, bara svart.
Bra.

Han buffar på mig.
Nosen i hans svans när vi fortsätter. En fågel ropar varning ovanför våra huvuden. Vi bryr oss inte om den. Finns annat att äta längre ner.

Himlen blir mörk. Full av sina vita lysande prickar.
Sen är vi ute ur skogen.
På ängen.

Stannar och lyssnar. Inget farligt.
Han smyger före.
Väntar lite.
Det prasslar till under löven och tänderna hugger i något varmt. Ett sprattlande pip, sedan stilla.
Två tuggor.
Sen svansen.
Fångar en till.
Och en till.

Han har stannat. Står hukad, spejar.
Smyger fram.
Den stora bruna står i andra skogsbrynet. En skugga som rör sig, betar av det nya gröna. Kalv i magen.
Lukten av henne hänger tung över det höga gräset. Nästan vitt efter vintern. Hungern river till i magen.
Kroppen darrar, lyfter i ett stort språng.
Rusar.
Han bredvid.

Ett brak och hon är borta.

Vi stannar.
För ivriga. Klumpiga.

Benet bultar, men gör inte ont.
Slickar utan att det smakar salt.

Det kommer fler gånger.

Blodsspår

2008-04-08T08:50:00.000-07:00

Ont.
Går långsamt. Haltar.
Lämnar rött i fläckarna av smältande snö.

Han stannar, väntar. Gnyr.
Gnider sina kinder mot mitt ansikte. Tröstar.
Nosar på benet.
Morrar åt honom att låta bli.

Fortsätter gå en bit till. Måste stanna.
Kryper in under en gran. Torra barr.
Slickar bort det röda mellan trampdynorna. Det rosa som runnit i pälsen.
Smakar salt. Tungan svider, benet svider.
Låter det vara.

Han står kvar utanför.
Väntar.
Alldeles mörkt. Stjärnklart, men inte så kallt.
Bra natt att jaga.
Hör hur han trampar runt, nosar efter spår.

Kan inte.

Han kryper in till mig. Buffar med nosen i nacken.

Morrar.
Ont.

Då går han själv. Hör honom försvinna in i skogen.
Tvättar såret igen.
Blundar och lyssnar så att inget farligt kommer.
En uggla hoar. Vatten droppar i mossan. En gren knakar. Någon går förbi.
Ligger alldeles stilla, men ingen kommer.

Väntar länge.
Sen kommer han, när solen håller på att gå upp.
Rött runt munnen, rund om magen. Bra jakt.
Bär en bit hare i munnen.

Äter.

Låter honom hjälpa till med benet.
Försiktig, men svider ändå.

Vaktar medan han vilar.
Lyssnar på fåglarna, som skriker till varandra.
Vinden som blåser.
Vattnet som droppar mer när solen kommer fram.

Vilar huvudet mot hans rygg.
Får solen i ögonen när den lyser in mellan grenarna. Varmt och skönt, mat i magen.
Även om benet gör ont.

Månstrid

2008-03-24T09:59:00.000-07:00

Vitt månsken på snön.
Följer den mörka skuggan med blicken.
Morrar. Darrar långt ner i strupen.
Rest ragg.
Tittar rakt på. Glänser i ögonen. Den andra viker inte med blicken, visar tänderna.

Ett språng. Bröst mot bröst, hennes dregel i ansiktet.
Knuffar, hugger efter öronen. Siktar på nacken. Hon gnyr till. Får lång päls mellan tänderna.

Backar lite.
Hon följer efter.
Anfaller.
Tänder blixtrar i ögonvrån. Känner dem i örat.
Vrider mig bort.
Nafsar mig i nacken men får inget tag. Skuttar undan.
Hugger henne i bröstet. Känner smaken.

Kastar mig fram igen. Knuffar hårt, vi ramlar. Flämtar.
Hon tar sig upp snabbare än mig. Får ett hugg över ryggen, gör rött i snön när jag rullar runt.

Hör honom komma borta i skogen.

Hon får tag i mitt framben.
Vrålar.
Hon släpper inte, når henne inte.
Rycker mig loss. Går sönder. Mycket rött i snön.

Han brakar in i oss. Svansen i vädret, raggen står rakt upp längs hela ryggen.
Min.
Hugger henne i nacken, ruskar. Släpper taget och hon springer.

Vi jagar henne en bit.
Sen gör det ont i benet.

Slickar rent. Han hjälper till. Svider, men hans tunga är varm och mjuk.
Tvättar tills det röda i pälsen är borta. Gnider kinderna mot mig, tröstar.

Går så långt vi orkar innan solen går upp.
Åt andra hållet.

Måntass fyller ett år!

2008-02-11T07:15:00.000-08:00

Nu i dagarna har den här bloggen funnits i ett år.
Jag hoppas att Måntass kommer att sjunga högre och oftare i fortsättningen.

Cirkel

2008-02-11T06:39:00.000-08:00

Spetsar öronen.
Stannar upp.
Vädrar.

Känner igen.

Pirrar i tassarna.

Skyndar in mellan träden, uppför en slänt. Brant. Smal sig.
Har gått här förut.
Kravlar över en trädstam. Låg inte här då.

Nosar på en stor sten.
Ingen annan. Bara mossa och jordigt.

Fortsätter upp.
Stannar mellan de två tallarna på toppen.
Där lyser solen på morgonen.
Krafsar mellan de stora rötterna. Barren mjuka och bruna.
Skön plats att ligga på.

Luktar på vinden.
Ingenting farligt.

Lyssnar efter bäcken nere i skogen på andra sidan.

Där.

Svarar. Huvudet lyft.
Lång ton.

Han smyger upp brevid mig.
Nära.
Lyfter huvudet han också.

Sjunger länge.
Skogen ska veta att vi är här.

Tillbaka, men inte ensam mer.

Vintervind

2008-01-29T07:21:00.000-08:00

Ensam.

Huvudet böjt mot vinden, ögonen halvt slutna mot snön.
Trampar genom drivorna. Sjunker djupt.
Tungt att gå.

Världen helt vit.
Går ut på sjön utan att se andra stranden.
Isen sjunger under tassarna.
Smyger försiktigt. Sakta.
Låter vinden blåsa mot ena sidan av kroppen. Går inte fel då.
Nyser bort flingorna på nosen.

Alldeles tyst.
Inga lukter, bara snö.

Klättrar upp för den branta strandkanten.
In bland de vita granarna.
Stannar på toppen av en slänt. Vilar lite.

Då.

Dunklet rör sig. Luktar varmt.
Känner igen. Viftar svans.
Går långsamt närmre.

Det är han.

Nosar bakom öronen.
Gnyr saknad.

Han luktar tillbaka. Undersöker. Putsar och naggar i nacken.
Står helt stilla.
Snön på ryggen smälter.

Tröttnar.
Snögalen.
Ena framtassen mot hans bröst. Trycker till.
Skuttar undan innan han hinner få tag.

Sedan leker vi.

Sorgesång

2007-12-15T02:41:00.000-08:00

Idag är det inte Måntass som berättar, utan Susanne.

Den vargsyster jag delat verkligheten med i femton år finns inte mer.

Hennes plats här vid mina tankars vargars sida känns självklar.

Irrtass

2007-12-11T10:50:00.000-08:00

Dunkelt.
Nosen mot vinden. Blåser kallt i pälsen.

Ny skog. Andra lukter, andra ljud.
Försiktig.
Han är långt bakom. Kvistar som knastrar.
Följer mina spår.

Kan inte vara stilla.
Kan inte vänta.

Benen lunkar. Blött under tassarna.

Ett språng över en bäck. Sjunker djupt i leran.
Stinker dy och ruttet.
Översvämmat.

Täta granar.
Djup mossa. Mjukt. Luktar jord och grönt fast det nästan är vinter.

Aktar hålorna. Smyger bakom stenblocken.
Fåglar skriker. Kastar sig från sina grenar, varnar varandra.

Stannar.
Hungrig.
Tittar på dem där uppe. För långt.

Lägger mig i en håla. Väntar.
På mat.
På honom.

Alldeles tyst.
Snart helt mörkt.

Stilla.

Fuktigt i mossan. Sätter mig upp.
Lyssnar.

Ingenting.

Går tillbaka.
Hör honom inte. Luktar bara skog.

Klättrar uppför en slänt. Hala löv som glider under tassarna. Kanar lite.
Stannar på toppen.
Spejar in i mörkret.

Ingen.
Bara vinden som susar. Tunga grenar som knarrar.

Magen tom.

Ensam.

Det pirrar i tassarna. Strupen värker.
Ropar högt.

Var är du?

Lyssnar. Inget.
Kastar upp huvudet och ropar igen. Och igen.

Ekar i mörkret.

Höstskott

2007-10-18T04:56:00.000-07:00

Rött och gult under tassarna. Löv som faller.
Regn i luften, vindar som rufsar om pälsen.

Svårt att vara stilla.
Solen värmer inte.

Hoppar över ett träd som fallit.
Drar i barken med tänderna. Hjälps åt. Smakar trä och svamp.
Fnyser åt smulorna på tungan.

Slickar larver när barken är borta.
Fångar en skalbagge som krasar mellan tänderna.

Letar efter möss, men de gömmer sig under löven.

Lunkar sida vid sida.
Vinden i nosen.

Oro i luften.
Luktar kallt.

Det smäller till.
Högt, högre än åska.
Gör ont i öronen.

Stannar.
Darrar.

En till.

Kastar oss om och flyr.

Tassarna springer fort. Tungan utanför munnen.
Fortsätter länge.
Inget kommer efter oss.

Stannar uppe bland kullarna. I en sluttning.
Ser bra.

En smäll till. Långt borta.
Ekar länge.
Öronen bakåt.

Slickar honom i ansiktet. Kliar i nacken som börjar få tjock päls.
Tröstar.
Inget farligt, inte här.

En lång rad med fåglar flyger förbi på himlen. Fast det är nästan mörkt.
Stora vingar. På väg bort.

Ropar till varandra.

Men vi svarar inte.
Inte ikväll.

Bortanför

2007-10-02T04:31:00.000-07:00

Har sprungit längre än någonsin innan.

Nya marker.
Vildare vind.

Gröna berg, lila skuggor.

Hedar.

Blanka sjöar utan stränder. Djupa och mörka.
Vattnet kallt mot tungan fast det är sommar kvar i luften.

Ljung som krasar under tassarna.
Luktar sött och fastnar mellan trampdynorna.

Han blir stående ibland. Precis efter ett krön.
Ser ut över vidderna med darrande nos.
Tittar på något som jag inte kan se.
Gnyr för att få honom att fortsätta. Inte glömma mig.

Andra skogar. Vissa träd som vi aldrig sett förr.

Stammarna så tätt att man måste tränga sig mellan.
Stora ormbunkar, spretiga tjocka buskar. Bra att gömma sig under.
Vissa träd har stått där länge. Så stora att man kan jaga varandra runt dem.
Leka, skutta, dansa.
Når inte hans svans med nosen när vi står på varsin sida.

Vilar bland de mjuka löven på marken.
Turas om att vakta, mycket farligt i luften.

Luktar människa ibland.

Smyger förbi stora stenhus.
Hukar i skuggorna. Öronen bakåtstrukna, varje muskel spänd.
Håller oss nära varandra.

Tassar längs långa staket med vassa taggar.
Känner lukten av ull. Stannar och vädrar, luktar starkt och mycket.
Tar av åt ett annat håll.

Svårt att undvika dem. Staket och bräkande överallt.

Ibland luktar det något annat. Sötare.
Ser en av dem på avstånd.
Hårig med långa horn. Spetsigare än en älgs.

Jagar något som liknar harar men är mindre.
Smidigare, svårare att fånga.
Smakar gott. Men inte hare.

Stora svarta kråkor följer oss. Väntar på sitt.

Hör människor där de inte ska finnas.
Flera stycken, med konstiga knölar på ryggen och pinnar i händerna.

Gömmer oss långt inne bland buskarna, tryckta mot marken.
Känner hans hjärta slå hårt.
Buffar på honom med nosen.

Vill inte stanna längre. Vackert, men för mycket fara.
Kom.

Letar oss tillbaka genom skogarna, över hedarna.
Undviker stenhusen och fåren.
Ingen ser oss.

Stannar på den sista kullen, högt uppe.
Solen håller på att gå ner. Bergen är mörka skuggor, sjöarna glänser av guld.
En vindpust luktar ljung och vi höjer våra huvuden.

Ropar länge mot molnen.

Vi kanske återvänder.

Vindrop

2007-08-21T05:08:00.000-07:00

Mjuk stig under tassarna.
Barr kittlar trampdynorna.

Travar efter. Nosen i hans svans.

Stannar.
Så fort att tassarna nästan snublar.
Myror under huden.

Lyfter huvudet mot vinden.
Luktar.

Länge.

Gammal lukt.

Benen vill fortsätta och stanna samtidigt.

Han buffar på mig. Varm nos i sidan.
Kom.

Kom nu. Inte stanna här.

Går runt mig när jag luktar mer. Många varv, stryker sig mot mig.

Han lyfter högt på ena benet mot en tall. Skvätter lite.
Sprätter med tassarna i marken. River upp barr och jord.

Lämnar sin lukt, i fall den andre kommer förbi.

Hans nackhår är resta.
Blicken spejar oroligt ut bland skuggorna.
Vill inte möta honom.

Tassarna står kvar när han fortsätter mellan träden.

Luktar på vinden.

Gammal trygghet, päls som luktar jord.
Måndanser.
Tungt huvud mot min rygg.
Delat byte. Alla stora ben till honom och det mjuka blodiga i magen till mig.

Vän.
Kanske fortfarande.

Då gnyr han. Så långt fram att han inte syns längre.
Ber mig komma med.

Gör ont i öronen.

Skyndar efter.
Nosen mot svansen en lång stund. Bara hans lukt.

Stannar på en kulle.
Månen gör att vi syns på långt håll.

Han ropar.
Långt borta. Bakom oss.

Ropar ensam.

Svarar.
Försiktigt.
Sjunger ljust. Mjukt.
Lockar inte, bara talar om att det är jag. Att jag är här, inte alls långt bort.

Han står nära. Bakåtstrukna öron.
Svarar han också.
En mörkare ton, mer bestämd.

Här är vi.

Vi.

Behöver ingen annan.

NYTT UTSEEENDE!

2007-08-11T11:55:00.000-07:00

Har ändrat på sidans layout lite, med läsvänligheten i åtanke.
Märkte också att det inte gick att kommentera på de senare inläggen, men det är ordnat nu.

Så, vad tycker ni?

Ljustid

2007-08-11T06:23:00.000-07:00

Vandrar tillsammans.
Långt.

Ljusa nätter.
Mjuka vindar.

Vädrar i vinden och låter benen följa det som lockar mest.
Travar sida vid sida. Ibland före ibland efter.
Springer ikapp.
Rullar runt med grepp om varandras päls.

Men hela tiden framåt. Bortåt.
Mot nästa kulle, nästa träd.

Äter möss, skalbaggar.
Lite hallon.

Sticker i nosen när fångar dem, men smakar så sött.
Slickar resterna ur varandras mungipor. Inte tappa så gott till ingenting.

En älgkalv med krokigt ben.
Mamma med sorgset råmande, smyger i skogskanten länge.

Men vi är två.
Starkare.
Hon går tyst. Kommer ny kalv nästa år.

Solar på en klipphäll.
Håren på ryggen så heta att de bränns när man nosar på dem.
Magen full och varm, blir tom långsamt.

Knäcker benen och gnager ut. Det röda goda.
Morrar åt varandra för att få mest.

Maten slut, ny stig.

Ett fält med harar. Skuttar åt alla håll samtidigt.
Svårt att fånga.
Tillslut får vi en. Liten.

Tar en till lite senare.
En till i gryningen.

Slickar blodet från hans ben.
Somnar nära.
Jagar mer i drömmen.

Fortsätter när månen går upp.
Tunn på himlen, syns nästan inte. Fortfarande ljust ovanför skogsranden.

Blåbär!
Sticks inte alls. Äter tills vi är röda runt munnen och på halsen.
Svårt att slicka bort, bleknar efter några dagar.

Går ännu längre.
Letar efter något. En plats där vi vill stanna. Länge.
Alltid.

Men det är svårt.

Vi letar långsamt, vi har tid.
Mörkret och kylan kommer inte än på länge.

Sommarregn

2007-06-26T05:43:00.000-07:00

Smattrar mot grenarna.
Vått.

Torrt under granen.

Luktar på allt, luktar mycket.
Lera, barr, mossa som blommar.
Mus.

Hör den under gräset.
För nöjd för att leta efter den.
Ligger kvar.

Marken ångar.
Disigt mellan trädstammarna längre bort.

Hör honom komma.
Löv som prasslar, en gren böjer sig.
Sträcker på mig och går ut och möter honom.

Svansviftning.
Regndroppar i pälsen och morrhåren.
Luktar hane.
Varm, stark.

Buffar honom i sidan, nosar i nacken.
Naggar lite med tänderna.

Lägger oss igen. För ljust att jaga.

Tuggar honom i tassarna, sparkar på.
Brottas lite. Trångt mellan rötterna.
Låter honom vinna.

Han vilar huvudet mot min rygg.
Känner hur han rycker med öronen.
Lyssnar, men hör inget.
Bara regnet.

Andas lugnt mot min mage.
Suckar nöjt.

Det våta i pälsen blir varmt.
Skönt.

Vaktar medan han sover.

Lyckonatt

2007-05-24T07:57:00.000-07:00

Långa tjutande toner.
Börjar i magen, i tassarna, i svansen.
Varje hårstrå i pälsen darrar.

Hans röst nära min.
Hela tiden lite över, lite under.
Två kan aldrig vara samma.

Himlen mörk. Ingen måne.
Vi sjunger inte för den, sjunger för varandra.
För andra, så att de ska höra att vi är här.

Tillsammans.

Ingen svarar.
Bara vi som hör.

Slutar samtidigt. Halsar trötta.
Ben fulla av spring.
Nafsar honom i nacken.

Kom.

Nerför kullen, sida vid sida.
Knuffar på varandra, tumlar runt. Rullar runt i gräset med ben som är intrasslade i varandra.
Brottas, trycker ner mot marken. Blir nedtryckt.

Smakar på honom.
Benet. Örat. De långa håren på ryggen.
Håller honom nere, blir själv fasthållen.

Piper när han blir ivrig och tar i för hårt.
Han stannar upp. Svansen svänger fram och tillbaka.

Förlåt.

Buffar på honom med tassen.
Nyser.
Viftar på svansen när han kliar mig med tänderna. Böjer på nacken så att han kommer åt ordentligt.

Skönt.

Han reser på sig. Ruskar pälsen så att barren yr.
Gäspar.
Dags att leta sovplats. Under en gran, mellan några stenblock.

Följer efter honom mot den ljusa strimman på himlen.

Blodstand

2007-05-07T08:45:00.000-07:00

Ser honom som en skugga i ögonvrån.
Hör hans andetag.
Tassarna som trampar bland de torra löven.

Nosen letar.
Lukt i vinden.

Kastar mig efter braket.
Rådjuret som häver sig ut från buskarna.

Rusar.
Tätt i hasorna.

Springer så fort jag vågar mellan trädstammarna.
Ökar farten i gläntorna.
Tätt efter den guppande bakdelen, sen längre ifrån. Tar ut stegen, gör benen så långa jag kan. Kommer närmare.

Känner hur han följer med, snett bakom.
En mörk skepnad. Flämtande andetag.
Upphetsad.

Benen saktar av lite.
Väntar in.
Sida vid sida ett ögonblick.

En glänta till. Slät mark under tassarna.

Kastar oss fram från varsitt håll.

Rådjuret faller . Skriker.
Han morrar. Har fått grepp.
Vita tänder borrar sig fast i den bruna pälsen.

Känner lukten av blod.

Rådjuret snor runt. Kastar sig fram och tillbaka, sparkar.
Han håller fast.

Tar ett stort språng.
Landar tungt på tassarna, pressar ner rådjuret mot marken.
Håller fast.

Hör skriket tystna. Kroppen darrar till under mig.

Släpper inte taget förrän han buffar på mig med nosen.
Viftar lite med svansen.
Trött. Tungan hänger utanför munnen.
Gnyr till och slickar bort blodet ur hans mungipor.

Vi.
Bra jakt.

Äter.
Sliter hud från kött, kött från ben.
Blir röd om tassarna, varm i munnen, full i magen.
Tung i kroppen.

Han ligger redan och vilar. Hör honom andas lugnt under en stor gran.
Sover nästan
Kryper försiktigt intill.
Gnyr mjukt.
Mätt. Lycklig.

Nos mot svans. Svans mot nos.

Möte

2007-04-14T05:59:00.000-07:00

Står stilla.
Lyssnar. Luktar.
Någon.

Där.
Knastrar i buskarna. Smyger.

Stelbent.
Väntar.
Mitt hjärta slår hårt. Långt från hemma, men inte bara rädd.
Nyfiken också. Vill veta vem.

Två ögon i dunklet.
Grönstänkta.
Grå päls, gyllene strån, mörka kanter.

Lägger mig ner.
Gör mig liten. Ofarlig.
Vispar med svansen i löven.

Vän.

Sänker blicken.
Blir nosad på, trampad runt. Buffad med våt nosen.

Så gnyr han till.
Hör svansen svänga, tassen skrapa i marken.
Ställer mig försiktigt, hukar lite.

Han kastar sig ner på marken, rullar runt.
Leka.

Vågar inte.

De bruna löven yr. Fastnar i pälsen.
Han slutar tvärt, rör vid min kind med nosen.

Kom, kom.

Ser honom försvinna in i dunklet igen.
Hör honom stanna.
Vänta.
Strupen darrar. Tassarna vill åt olika håll.
Lyfter en utan att veta var den skall sättas ner.

Han kommer tillbaka.
Buffar på mig igen. Naggar lite i nackskinnet.

Kom nu.
Inte farligt. Bara jag.

Följer efter när han går.
Nosen tätt efter hans svans.

Inte rädd längre.
Han luktar gott, luktar vän.

Vandringstass

2007-04-01T05:38:00.000-07:00

Snön borta, lera istället.
Världen luktar så starkt, får nosen full av dofter vart jag än vänder den.
Små grässtrån mellan trampdynorna.
Fåglarna sjunger högt för varandra.

Vandrar långt.
Utan mål.

Vilar i solen, jagar under månen som snart är full.
Fångar inget.
Bryter kvistar, kastar mig för snabbt fram.

Längtar efter annat. Inte mat.

Kroppen orolig.
Päslen kliar, benen kliar, halsen kliar.

Gnider mig mot ett träd.
Stora hårtossar lossnar, fastnar i barken.
Nosar på dem och fnyser.

Travar varglunk.
Orkar inte springa.
Vet inte vart tassarna är på väg. Måste fortsätta, bara fortsätta.

Uppför en sluttning, längs en rådjursstig, över en äng, in i en granskog.
Runt en kulle, längs en bäck.
Lång omväg runt konstiga lukter och råmande djur.

Hela tiden längre bort.

Ropar.
Frågar.
Är någon där?

Ibland kommer ett svar, långt bortifrån. Svävar i den ljumma vinden.
Läpparna darrar, men vågar inte svara.
Så långt borta.
Så långt att gå.

Ändå rör sig tassarna dit.

Vårmorgon

2007-03-16T07:23:00.000-07:00

Ylar glädje i vinden.
Rusar genom skogen som luktar lera och grönt.
Luften biter inte längre.

Snön är våt och mjuk.
Smälter sakta.

Lätt att gräva i.

Möss.
Oförsiktiga, hungriga rör de sig mellan drivorna.
Små tassar som knappt lämnar spår i det våta.

Hungrig.
Fångar.

Knastrar mellan tänderna. Varmt blod i magen.

Jagar länge.
Fyller magen.

Himlen blir ljust blå, gyllengul när solen går upp.
Fåglarna sjunger högt någonstans där uppe.

Kliar mig bakom örat. Plockar bort hår som fastnar mellan klorna med tänderna.
Nyser.
Nosen kittlar av strån som virvlar i luften.

Bra.
Behöver dem inte längre.

Solen värmer igen.

Harspår

2007-03-01T11:22:00.000-08:00

Den sitter stilla.
Mitt i månljuset.
Rynkar nosen när den känner min doft. Klipper med öronen.

Står stilla i skogsbrynet.
Osynlig.
Bakbenen darrar.
Strupen ihopsnörd. Gnyr, men håller det i magen.
Får inte höras.

Väntar.
Bara lite till.

Den krafsar sig bakom örat med en lång baktass.
Stampar till så att snön yr.

Kastar mig ut.
Stora språng.
Ser haren fly i ett moln av iskristall.

Sjunker genom skaren. Följer efter ändå.
Känner blodet rusa varmt fast flämtningarna blir rök.

Den skuttar i sicksack.
Försvinner in i en dunge.
Nosar i spåren. Lunkar efter fast den redan är långt före.
Kanske vilar den längre fram.

Men på andra sidan träden är den borta.
Spåren ett band tvärs genom natten.

Ensam igen.
Hungrig.
Benen värker där skaren rivit.
Stannar.

Ensam.

Ylar mot stjärnorna.
Utan svar.

Sjunger mig trött. Så högt jag kan, tills halsen värker.

Vänder tillbaka.
Dungen. Kryper in under en gran.
Somnar i doften av barr och jord.

Snölek

2007-02-26T11:14:00.000-08:00

Dansar glädjedans.
Lever.
Stark.

Rusar över ändlösa vidder. Vita, spårlösa.
Plöjer med nosen genom drivorna.
Rullar runt så att det yr.

Allt ska lukta kyla.
Kall vit natt.

Gräver efter en mus, men hittar den inte.
Gör inte så mycket. Inte hungrig .

Kastar upp snö och fångar den med munnen. Isar i tänderna.

En gren knäpper till. Släpper ner vit sky.
Smattrar mot huvudet. Blundar.
Roligt!
Ruskar på öronen. Viftar lite på svansen.
Väntar på mer, men det kommer inte.

Travar runt mellan träden. Nosar lite efter mer musspår, men hittar inga.
Hör en ekorre. Tjatter.
Uppe i ett träd.

För högt.

Magen kurrar till. Ekorre gott. Lite, men gott.
Länge sen.

Väntar under trädet, ifall den kommer ner.
Det gör den inte.

Fortsätter.
Mössen finns där. Någonstans, under snön.
Måste vara tyst för att höra.

Kan inte.
Benen vill röra sig.
Springa så fort de kan. Forsa fram genom det mjuka lätta.
Skutta lite, sno runt så att tassarna glider.

Inte stilla.
Inte nu.

Stormnatt

2007-02-22T11:20:00.000-08:00

Kallt.
Blåser in genom pälsen.
Piskande isflagor. Gör ont i ansiktet.

Kisar för att skydda ögonen.
Hukar mot vinden.
Går långsamt.

Haren tung. Köttet fruset.
Hungrig.
Måste hitta en lugn plats, där stormen inte är så stark.

Blundar.
Tar ett steg i tagt för att inte snubbla.
Letar med nosen.

Det luktar jord. Frusen lera.

En rotvälta.
Lä.
Lite farligt att krypa ner bredvid, men jag måste äta.

Gnager.
Knastrar mellan tänderna. Kallt i munnen.
Gott.
Magen blir varm efter en stund.
Full.

Fortsätter fast jag inte ser.
Kan inte sova, då fryser jag.
Bara gå.
Försiktigt i snöyran.
Undersöka vad som finns bakom nästa träd. Nästa kulle.

Finns inget här att stanna för.

Brand

2007-02-20T06:10:00.000-08:00

Konstigt sken mellan träden.
Flackande ljus mot klippväggen.

Oro i luften.

Smyger närmare.
Undrar.

Luktar.
Nyser.

Flammor.
Virvlande rök. Sticker i nosen, svider i ögonen.
Något som knäpper till ibland. Sprakar.

Eld.

För varmt. Farligt!
Vänder och springer.
Fort.

Långt bort.

Stannar på en kulle.
Ser röken som stiger mellan träden.
Känner hur det kryper i skinnet.
Ropar en varning, högt och länge.

Någon svarar.
Världen vet.

Jag behöver inte stanna.
Inte så nära.

Slänger mig ner på marken. Rullar runt, gnider ryggen mot mossan.
Krafsar med tassarna i den frusna jorden.

Vill inte ha eldlukten i pälsen.
Den bränner.
Får hjärtat att slå hårdare.

Ruskar på mig.

Benen fortsätter av sig själva.

En dag att vara två

2007-02-14T11:19:00.000-08:00

Längtar.

Ligga rygg mot rygg, dela värme. Slicka i ansiktet, nagga mjukt med tänderna i pälsen.
Gnida kinderna mot dina.
Vara nära. Stilla.
Tyst.

Andas köldrök från dina lungor. Känna pälsen täckas av frost.
Kall natt, varm hos dig.

Bild från:

http://www.kolmarden.com

Valplek

2007-02-13T08:20:00.000-08:00

Gnäll, bjäfs.
Lyckliga tjut.
Små varma nosar i ansiktet, kittlande tänder som naggar i nackskinnet.

Ljusa morrningar, små skall när de tumlar runt.
Plötsliga pip när någon tar i för hårt.
Försiktig väntan innan det är dags igen.

Kastar sig över varandra. Sliter sig lös, skuttar undan.
Gör utfall, kastar sig åt andra hållet. Vill bli jagade.
Viftande svansar, tungan utanför munnen.

Blir sliten, buffad och dragen i.
Hoppad på.
Vill ha mig med
Svänger lugnt på svansen, ger mig försiktigt in i leken.

Så mycket mindre än mig.
Ömtåliga.
Svårt att hålla reda på alla kvicka vändningar.
Svårt att låta bli att kasta sig in i deras upptåg.

Men någon måste hålla vakt. Någon måste vara den kloka.

Orken tar slut mellan två skutt.
Lugnet smyger sig på.

De somnar mot min mage.
Utmattade, lätta andetag.
Små hjärtan nära mitt.

Värmer i mörkret.

Ursinnesdans

2007-02-09T04:48:00.000-08:00

Rusar genom natten tills benen är trötta och tassarna värker.
Fortsätter ändå.
Kan inte stanna, måste fortsätta.
Framåt.
Vidare.

Blodet svallar.
Lägger all kraft på en sak.
Att springa.
Låta benen dansa fram över marken, snabbt snabbt.

Kroppen försvinner.
Bara beslutsamheten kvar.
Virvlar genom mörkret, snön som ligger i tunna stråk på den kalla marken.
Vägrar stupa.

Känner det födas.
Det röda, heta, egggande.
Först litet. Undanträngt.
Låter det växa.
Känner det sluka mig, fylla mig.

Vrålar ursinne ut i mörkret.
Bryr mig inte om ifall någon hör eller inte.
Bara fortsätter.

Glömmer allt . Utom kraften i ilskan.

Ett första yl

2007-02-08T12:51:00.000-08:00

Orörd snö som väntar på mig.
Hoppas på en stjärnklar natt.
Några fridfulla timmar medan resten av världen sover i sitt mörkerlugn.

Jagar fram.
Hetsigt, upp och ner.
En kropp med ett hjärta som slår hårt.
Andedräkt av rök.

Sjunger för dig.
Du som alltid hör.